Elva år med Svensk Tennis

Av Hans Mejdevi

Ny teknik, ny distribution, ny redaktion – det var mycket nytt när ICA Förlaget tog över tennistidningen från familjeföretaget Tholerus.

Svensk Tennis blev namnet. I elva år skulle tidningen få leva.

Vi hade naturligtvis besökt Hellbakken i Laholm och bjudits på¥ lasagne hos Inger och Björn Hellberg. Samtidigt skrev vi kontrakt.

Vi hade naturligtvis haft möten med förbundsfolk och Göran (Tholerus) och Pe-Ge (Mjällby) för att få¥ goda råd. Att ingen av oss två i redaktionen hade någon tidigare erfarenhet av tennis (jo, jag hade på 70-talet för Aftonbladet refererat en Kings Cup-match i Västerås). Det var alltså med stor skepsis våra företrädare såg på¥ de nya tidningsmakarna…

90 000 exemplar, det var en upplaga som gjorde oss till en av Sveriges största idrottstidningar. Svensk Golf var större och skulle med tiden bli ännu större.

En tidning till varje tennisspelande hushålla” var målet. Det fanns familjer som fick tre, andra som inte fick någon alls. Registret tog lång tid att justera. Oftast hamnade tidningen i pojk- eller flickrummet där den säkert arkiverades.

Vårt första nummer gavs ut i februari 1991. I den trotsade Björn Hellberg än en gång den officiella världsrankingen och gjorde sin egen. I vår sista årgång gjorde han den 35:e i följd. Den första i saligen avsomnade tidningen All-Sport.

Björns egen avdelning Tiebreak följde oss genom alla åren. Den fick ge namn åt dagens tennistidning när den kom tillbaka till Västerås efter några år på¥ annat förlag.

En annan tidig och mycket uppskattad medarbetare var Bengt Ahlbom, känd i tenniskretsar som mannen som från en skranglig radiohytt gav Sven Jerring rapporter som vidarebefordrades till svenska folket. ”Undret i Varberg” 1946.

Matchens hjälte var Lennart Bergelin, mannen som skulle leda det svenska DC-laget till första triumfen 29 år senare. Bengt Ahlbom var en verklig Senior writer”, 86 år. Tyvärr hade han bara ett par år kvar att leva.

Från vårt tredje utgivningsår minns jag främst en söndag i holländska Haag.

Kvartsfinalen var avgjord. Magnus Larsson och ”Gusten”” hade inför 11 000 Åskådare klarat sina singlar och Ante Järryd och Henrik Holm besegrat det holländska dubbelparet.

Men tro inte att publiken gett upp!

Larmande ringlade sig den orangefärgade supporterskaran från stationen till Malieveld, där arenan var uppbyggd.

Vi kunde se alltihop från hotellfönstret.

Så borde det se ut överallt där fans uppträder!

Det blev inte så kul i Borlänge i semin senare när tyskarna pulvriserade Edberg och Company.

Men Året därpå, när ”Jonte ””Sjögren ledde sitt manskap för sista gången, var det riktig fest. Ryssarna var finalister och hade gränsat av den gigantiska ishallen och byggt in banan.

Vid ställningen 5-5 i avgörande långa setet i första matchen (Volkov-Edberg) kom Boris Jeltsin med följe in och Volkov fick stora skälvan (som han efteråt förnekade berodde på¥ presidentens ankomst).

Tre gånger 3-2 de första två¥ dagarna. Kan det bli mer spännande? Sverige hade tagit sin femte DC-triumf.

Det skulle bli två¥ till under vår tid, i Göteborg mot USA och i Milano. Ytterligare en final, i Malmö¶ mot Frankrike, som jag alltid kommer att minnas därför att jag inte såg den till slut. Medan Nicklas Kulti plågades av kramper satt jag på¥ Sturup tillsammans med flickorna på förbundskansliet och lyssnade på radions referat.

I en text som den här Är det lite tråkigt att blanda in en räddningsaktion, men lät gå¥ för det.

Tidningen var nära att läggas nerfrysts på grund av för lite annonsintäkter.

I februari 1993 vädjade vi till läsarna om en extra, frivillig 50-lapp. Vi fick in nästan en halv miljon kronor och utgivningen var räddad. Det som också¥ värmde var kommentarerna på¥ postgirotalongerna.

Vi visste att vi behövdes och satsade för att bli ännu bättre. Det blev vi när Patrik Cederlund förstärkte redaktionen.

Hans tenniskunnande höjde tidningens läsvärde mänga snäpp.

Om jag någon gång skulle få för mig att skriva en bok om de elva åren med Svensk Tennis skulle den kunna heta från Ljusdal till Las Vegas”.

I Ljusdal gjorde jag första reportaget, Wasa Åpen, med Marianne Wallin som segrare.

Minus 20 utomhus och härlig stämning inomhus.

I Las Vegas brände Ökensolen sönder vänsterlåret (på¥ det högra anteckningsblocket). Det blev ingen vinst för Mats Wilander med lagkamater och det blev ingen vinst för mig i kasinot i Ceasars Palace.

Det var tråkigt att mista tidningen. Det var en upplevelse att få¥ göra den. Vi fick träffa fyra generalsekreterare och tre förbundsordföranden, se kanslifolk komma och gå¥, spelare vinna och förlora.

Dynamiken i idrotten lever vidare och jag tänker inte sluta med orden, Det var bättre förr. Inte var det?

Jo, en sak till: I början av vår period hann vi också¥ med att ge ut Jonte Sjögrens bok (medförfattare var Jan Kotschack). En bok om tennis formgiven av Hasse Carlsson, vår förste layoutman. Och i slutet boken Fördel Sverige, hundra år med Davis Cup, tillsammans med Svenska Tennisförbundet och föreningen Grus & Gräs. Den var formgiven av vår layoutkvinna Lisa Öberg. Vi hade ytterligare två¥ medarbetare, båda formskapare: Lena Janson (senare Warma Faring) som gjort den här jubileumsmatrikeln och Åsa M..hammar

Ur Jubileumsmatrikel 2006

Kommentera