När Janne lämnade presskonferensen

Av Lennart Eriksson

Vad har gamle tenniskonstnären Jan-Erik Lundqvist och unge fotbollskonstnären Zlatan Ibrahimovic gemensamt?

Svar: Båda reagerade, Överreagerade (?), negativt på¥ svenska media skriverier i sin ungdom.

Så här var och är det:

Janne hade, får en gångs skull, trots lysande spel, förlorat en jämn singelmatch på sin Älskade hemmabana på centercourten i Båstad– och infann sig till improviserad presskonferens.

Efter några minuter, i den kollektiva frågestunden, slank den fråga ur mig som jag så mänga gånger suttit på pressläktaren och ljudlöst formulerat och grunnat på:

Vad skulle hända, Janne, om du tränade Ännu lite härdare?

Jan-Erik Lundqvist var då, i början av 1960-talet, en av världens fyra-fem bästa grusspelare och avslöjade med sitt kroppsspråk att han inte hade väntat sig just den frågan. Han fångade min blick, granskade mig länge, uppifrån och ner, nerifrån och upp, blev mig och ytterligare ett tiotal tennisjournalister svaret skyldig, plockade till sig sin tennistrunk och sina racketar och lät oss utan minsta tvivel förstå att frågestunden var över.

20 Är senare, i Jannes tennishall i Kristineberg, påminde jag honom om intermezzot i Båstad.

Det minns jag inget av, sa han med ett illmarigt leende. Men det kan stämma att jag var känslig får vissa frågor på den tiden. Jag borde förstås ha svarat exakt som det var. Det vill säga att jag var rejält grundtränad, bättre än de flesta av mina konkurrenter, och att Ännu härdare träning skulle ha dödat det som jag levde så högt på och som var mitt främsta segervapen: Spelglädjen”

Zlatan då? Varför slutade han plötsligt, hösten Är 2005, att snacka med de svenska fotbollsjournalisterna?

Ingen vet riktigt säkert, men Zlatan har med det lilla ordet och tillmälet amatörer låtit förstå¥ att Åtminstone några journalister på ett får Zlatan obekvämt sätt blandat ihop proffsspel och privatliv. Nu sitter jag på min kammare och funderar på¥ hur Zlatan, om ett par decennier, Är 2026, ska kommentera de gamla media kriget.

Sannolikt med ett illmarigt leende och en rimlig förklaring, Även han, funderar jag. Bollkonstnärer brukar nämligen ta sina karriärer med en klackspark när omgivningens krav och obekväma frågor upphört att tära på psyket och försvunnit frän den dagliga agendan.

Ur Jubileumsmatrikel 2006

Kommentera